Tur man tar rätt på allt

I bland förbannar jag alla saker jag samlar på mig som bara tar plats men när det gäller sånt som har med fika och bakning så blir jag helt lyrisk. Tänk gamla vackra kaffe koppar eller alla olika bakformar som fanns förr, de går inte av för hackor.

Jag har ju en dröm och det är att ha ett kaffe med alla sorters gamla kakor som farmor och mormor bakade då jag var liten tös. Vissa av de gamla recepten har jag och vårdar dem ömt.

Jag har gjort farmors hästskor, hennes våfflor ni vet i sånt där man gör i ett gammalt järn som i dag inte passar sig att ha på dagens keramik hällar. Fast det har jag trotsat och gjort på min (fast det är min brors järn, som jag hoppas få låna i fler än de åren jag haft det)

Men i dag efter jobbet tog jag och gjorde struvor, hade ett järn liggandes men aldrig vetat hur man gjorde men då Ernst visade hur enkelt det var så måste jag ju pröva. Å det blev godare än de man kan köpa eller kunde köpa i affärerna, så min son nu kan du få dem igen för jag kan göra dem själv.