onsdag 10 februari 2010

Det kan jag göra nått åt

Nu fortsätter dagarna att rulla på och snabbt går det, så här gäller det att hänga med så man inte missar nått. I måndags var jag till tandläkaren för årliga kontrollen, gissa hur jag  mådde för det besöket. “skiträdd” Fast nu gick det ju bra, inga hål men ändå får man en räkning på över 600:-.

DSC_0098

I måndags var maken med om nått kul. Han körde sin buss genom staden och en bit bort ser han en mamma med cykel med ett litet barn i cykelsadeln som vinkade som tusan. Japp det var vår Whilliam som såg sin farfar och vinkade och ropade. –SASSA, sassas buss! Whilliams mamma sa ja Whilliam det är farfar, du behöver inte skrika utan vinka i stället. Men Whilliam tjoar på, så tilloch med folka stannar och frågar vad han tjoar på. – Det är Whillams farfar som kör bussen. De som stannade och frågade ställde sig även de och vinkade till Maken och bussen.

DSC_0093

Så nu vet hela stan att Whilliams farfar kör en gul buss. Tyvärr kunde inte maken ta med dem på turen då han skulle hämta upp andra. Whilliam ville så gärna åka med, fast det kommer han få göra vid ett annat tillfälle (han har gjort det flera gånger).

DSC_0097

På måndagen var jag hem till mamma som ville bli av med detta kopparfat, å varför inte göra ett bord utav det? Iof är inte koppar min favvo färg fast det kan man ju göra nått åt, vad tycker ni?

4 kommentarer:

  1. Har ett likadant fat och gillar det inte speciellt mycket men använder det till krukfat. Men ibland åker det undan när jag får nog av det, och så åker det fram ibland iallafall.
    Ja, man kanske skulle sprejfärga det, vitt, svart eller något.
    Ha det gott.
    //Camilla

    SvaraRadera
  2. Vilken mysig liten berättelse..Kram Susanne

    SvaraRadera
  3. Förstår att den där lille mannen blev lycklig och stolt över sin farfar, hoppas dagen varit bra, imorgon är det min tur...tandläkardags, inget jag ser fram emot, kramen

    SvaraRadera
  4. Vad härligt! Lille william verkar vara så go´... :D
    Vilket häftigt fat, nu går tankarna igång...

    SvaraRadera

Jag blir så glad om du lämnar ett avtryck