söndag 12 juli 2009

Oplanerad ommöblering

Nu är det natt och jag är vaken som alla andra nätter, jag sover inte på dagarna så jag har inte vänt mitt dygn. I snitt sover jag 4 tim per natt och håller i gång hela dagarna, så jag vet inte vad som är fel.

Det känns som det händer saker här hela tiden, fast kanske inte av den sorten jag skulle vilja.

DSC_0070

I går lördag så flyttade sonen hem efter att bott hemifrån i 4 år, så det vara bara att göra ordning ett rum till honom och Whilliam, det blev matrummet som rök, det gör inget för vi satt sällan där.

Kontoret blev av med sin säng den flyttades in i matrummet, köksstolarna 2st in i sovrummet och stolarna från matrummet placerades ut i 3 rum (6 stolar)

Så nu skall jag köpa vitt tyg för att klå stolarna i köket för tyget måste skyddas (ha, nu har jag anledning att få vita överdrag)

DSC_0072

Min son säger att han vill inte vara till besvär, hur kan det vara besvär, det är mitt barn och han behöver hjälp. Då gör man allt man kan och har förmåga till.

Jag vet föräldrar som inte skulle göra det vi nu just gjorde för de har sina liv osv. men sådana är inte vi.

DSC_0087

Det är med sorg man ser det som händer ens barn och barnbarn, livet den hårda skolan vi alla måste ta oss igenom.

Men nu får det banne mig räcka med elände. Undras om jag skall rymma en stund till skogs och sätta mig i på en stubbe och skrika…….för att avreagera mig.

14 kommentarer:

  1. hej!
    vill bara visa min sympati för dig och alla inblandade...
    kram Lisbeth

    SvaraRadera
  2. Skogen är ett bra ställe att vara på för att få lugn o ro o hinna i kapp sig...
    Blir tufft värre ett slag men du ska se att de ordnar sig till det bästa...det går en tid och alla hinner tänka...färdigt...Nu står ni mitt upp i det hela och det är svårt att få det överskådligt...

    Kram från Malin

    SvaraRadera
  3. Ja, det där Livet...

    Aldrig kan vi förutspå vad som komma skall. Hoppas att allt ska bli bra på alla sätt för barn o barnbarn - att det "löser sig".

    Ler lite när du skriver om att gå ut i skogen och skrika.

    Det var precis vad jag tänkte göra en gång, när allt liksom blivit "för mycket". Tog bilen o åkte iväg till en stor skog i närheten. Men vad hände - jo varje gång jag tänkte börja vråla så kom det någon eller några gående där på stigarna.
    Snacka om frustration! Så det slutade med att jag fick sitta i bilen o låta allt forsa ur mig. Inte riktigt som jag hade tänkt mig - men så fick det bli.
    Idag blir jag så full i skratt när jag tänker på det - tänk att man inte ens ska få skrika i fred. :)

    Varma hälsningar!

    SvaraRadera
  4. Så tråkig att höra för din son o William!! Men jättestrongt av dig att ställa upp..ne som du säger..det är inte alla som skulle!!!
    Min mor har alltid tagit emot barnen närdet vart nåt...mina bröder(3st) har flytatt lite fram o tillbaks under åren....Nu är de dock stadiga..men det känns tryckt att veta att man kan...som sagt..man vet ju aldrig vad livet har att erbjuda!
    mina barn ska alltids vara välkomna till mig, oavsett vad!

    Fint hem du har o fina bilder!!
    Ni får ta hand om varandra!

    SvaraRadera
  5. Oj, turbulent tillvaro ni har just nu. Vet inte riktigt vad som har hänt men på något sätt kommer säkert allt att lösa sig i slutändan. Du gör helt rätt som ställer upp för din son. Tycker att det sär med stubben låter bra. Kan vara skönt att få ge utloppp för lite ilska ibland. Det finns ju tom något som heter naturterapi. Hoppas att det löser sig för er alla snart!

    Varma Kramar Anna-Lena ♥

    SvaraRadera
  6. Hej..Jag vet ju inte alls vad som hänt men förstår mellan raderna att det är jobbigt,,Ja gå ut i skogen och skrik,,om det hjälper...Som sagt jag vet inte alls vad som hänt men jag skickar som man säger i Göteborg "Goa" tanka på tankar,,
    Kram Susanne i Fare

    SvaraRadera
  7. Hej vännen,
    Jag har inte haft tid att hälsa på hos dig på ett tag...har läst ikapp de inlägg jag har missat...så personliga och mysiga!

    Vilken supermamma du är...som hjälper din son, förstår att ni står varandra nära...och vilken trygghet för ditt barnbarn att ha en farmor som bryr sig om så myckt som du gör...

    Bra jobbat!

    Kram,
    Anette

    SvaraRadera
  8. Förstår att inte du sover just nu...vi är liokadana ...skulle det hända något så självklart ställer men upp...de är ju ens ungar for ever..det där med stubben kanske inte vore så dumt...sänder över en varm kram VIOLAN

    SvaraRadera
  9. Hej & tack för ditt stöd =).
    Har redan ringt upp FK & det var tyvärr rätt =(.
    Eftersom jag ej är med i a-kassan & de räknar det på 75 % av en heltid så skulle det blii 167:-/ per dag & efter skatt 134:-...??? Öh...inte precis vad jag väntat mig att få.
    Trodde det skulle löna sig att " jobba " ?!
    Det är jobbpraktik & aktivitetsstöd jag får.

    Suck...tack ändå ;)
    Kram Nettan

    SvaraRadera
  10. Glömde ju...finnt det vart efter din ommöblering =)
    Kramiz( igen ) Nettan

    SvaraRadera
  11. Du, att ställa upp för sina barn sådär, det är så fint. jag har upplevt samma, när jag blev tvungen att ta mitt pick och pack och barnen med mig och lämna mitt tidigare liv bakom mig. Mina föräldrar stöttade mig och använde alla sina kontakter för att hjälpa mig att hitta bostad. Det var guld värt att ha deras stöd! han kommer att minnas det hela sitt liv, tro mig!

    Hoppas du ändå snart får sova, för det är inte hälsosamt att vaka sådär mycket. Kanske du borde söka hjälp nånstans?

    Ta hand om varann, hoppas allt lugnar ner sig nu.
    Kamomilla

    SvaraRadera
  12. Så fina bilder du visar från ditt kök.
    Det är klart man ställer upp för sin familj.
    Ta hand om er.
    Hanna

    SvaraRadera
  13. Vill bara sända mina tankar till dig och hoppas att allt ordnar sig till det bästa. Hoppas att du snart kan sova lite mer, så att du orkar! Stor kram från Maria

    SvaraRadera

Jag blir så glad om du lämnar ett avtryck