Karusell

Påskmiddagen avlöpte hur bra som helst, tänk att få ha familjen samlad, det händer inte ofta nu för tiden. Det var mysigt att bara vara tillsammans, få tid att prata med varandra. Det var nog Whilliam som pratade mest, maken och jag talar i timmar om vad den lille mannen sa och gjorde. Som tex när vi var på toa för att tvätta händerna så sa jag till Whilliam. – Å sedan torkar vi händerna, du vet väll vart din handuk hänger? Ja, har farmor köpit ny? – Nej, jag har bara tvättat den. – Vad du är duktig farmor.

Det kom många härliga konversationer oss emellan. Han är så himla duktig för att vara 2år, jag kan inte minnas att jag träffat på någon 2åring som har det ordförråd eller kunskap som den här älsklingen har. Hans föräldrar har verkligen lyckats och skall vara så stolta över vad de två har skapat tillsammans. Nu har en mycket stolt farmor talat, tänk att det alltid blir så här när jag träffar honom, men han gör sådana djupa intryck på mig.

Jag gör förövrigt små tappra försök att skapa nått i det rum som inte är någonting alls. Det är svårt få jag bara använder saker jag redan har, men de vill liksom inte fungera. Jag får nog suga på den karamellen ett tag, vill inte rusa sta och fixa och möblera om förrän jag vet hur jag vill ha det. En matta har jag lyckats komma i fund med skall ligga där.

Jag har varit ledig ett par dagar nu och det känns verkligen konstigt, fast välbehövligt. Försöker ta det lugnt för att bli frisk, fast kära nån vilken abstinens jag har att få hålla på. Promenera, pyssla städa, möblera om men som Dotra sa häromdagen. Det är nog därför du inte blir frisk, för du håller på hela tiden. Har hon rätt, kan det vara så enkelt?