Det är nått visst

Hösten har kommit till oss med stormsteg, visst är hösten i vanligtvis vacker men i år känns den extra kall och jag fryser som en tok så jag njuter inte alls. Vintern ligger kvar som ett färskt minne om hur hemskt det var och jag får lite panik när jag tänker på att det kan bli lika dj i år.

Fortfarande har jag inte kommit i gång med projekten som ligger på hög, men ingen kommer att ta dem i från mig så de kan ligga ett tag till och mogna.

I stället plockar jag lite här hemma, ändrar lite här och lite där. Kikar runt i skåpen för att se vad jag har glömt bort. Just den här skålen (har 2st) är en sån. Jag har nog haft dem i 23 år, den kom från min farmor och när hon gick bort skulle det rensas. Jag tyckte då att den var annorlunda och tog rätt på dem.

En dag då jag ställde fram dem till Whilliam så sa Thom min son att de åt vi ur då vi var små. Han mindes det tydligt, det var rätt roligt att där har de stått i skåpen i flera år och nu tar jag fram dem igen för det är nått visst med dem.