lördag 28 januari 2012

Kunde inte lämna den

Vilken konstig dag det blev i går, följde med Dotra till tandläkaren och när jag sitter där och blädrar i en tidning så ser jag för mig en bekant gård. Jag älskar nämligen gamla gårdar och slott, tänk att veta historien om dem se gamla bilder och drömma om hur det var på den tiden.

Oj, nu blev jag helt uppslukad. Näväl till baka till tidningen. Jag har varit där tänkte jag och kände att jag måste läsa artikeln (jag som annars bara kollar på bilder). Jo men det var ju Violans Bossgård, å vad spännande det var att läsa. Det stod grejer om gården jag inte hört eller läst om förut. Just sånt där historia kring gården.

Efter Dotra var klar så gick vi ner på stan, jag behövde få tag på brunt tyg till mina bakverk. När jag står i butiken kommer en gammal vän in, hon hade sett min ryggtavla och kom efter. Vi gick och satte oss på ett fik i stan och pratade bort några timmar. Vilken fin avslutning på veckan det blev.

Nu rullar maskinen och snabeldraken har gjort sitt en kopp kaffe och planering av resten av dagen vore på sin plats.

Jag måste bara visa mitt loppisfynd. Klockan på bild, jag vet inte varför jag bara ville ha den för jag är ju inte så förtjust i färgen. Jag kunde bara inte lämna den, den skulle bara med hem. Har ni någon gång känt så? Men nu står den här i hop med liknande ljusstakar och fotoramar som fanns i mina gömmor. Kanske var det något med slotts drömmar som gjorde att den kände. Hos henne får jag det bra.

3 kommentarer:

  1. Jätte fin klocka.
    Ha en fin helg.
    Kram
    Hanna

    SvaraRadera
  2. Jo, nog har man känt så många gånger. Din klocka är ju jättefin. Va roligt att du hittade just den tidningen där Bossgård var omskriven. Jag har varit där många gånger och visst är det en jättefin gård.
    Ha en fin fortsättnin på din helg nu !
    Kram Åsa.

    SvaraRadera
  3. Vilka fina föremål som matschar ihop så bra!

    SvaraRadera

Jag blir så glad om du lämnar ett avtryck