onsdag 9 december 2009

Önska kan man

I går var det lägenhetsvisning och Dotra får den om hon vill ha den. Hon är mycket kluven och det är jag med, min minsta skall ev. flytta hemifrån. Visst kommer hon att klara sig på ett eller annat sätt men samtidigt är jag orolig över det ändå, jag är ju en mamma.

DSC_0124

Det positiva med det är att om hon flyttar så kommer hon få ta en himla massa härifrån, jippi. I går gjorde jag nått jag inte gjort på länge, inget märkvärdigt men något jag var stolt över. Jag tog en promenad med hunden innan jag åkte till jobbet, vilken härlig känsla. För övrigt så är jag så himla trött nu förtiden, fast jag sover som jag skall.

DSC_0122

Bara den vita snön ville komma i lagom dos så det blir lite ljusare så kommer nog julstämningen infinna sig och med snön så blir allt ljusare. Hoppas kan man iaf. Ljus lyktan vi har på jobbet som var en favorit har nu fått flytta hem, å så smart att ha tändstickorna i lådan.

 

5 kommentarer:

  1. Jag vet vad du går igenom, min yngsta flyttade hemifrån för 3 veckor sedan..och nog oroar man sig...mycket vill jag lova..men förhoppningsvis så går det bra....) inte underligt man är trött dessa grå och dimmiga dagar, ha det gott, kram

    SvaraRadera
  2. Jag gör allt för att min minsta ska bo kvar...
    helst resten av livet :)
    Nej..tänk vad hemskt..det finns ju massor med barn som aldrig har flyttat hemifrån..aldrig fått ha ett eget liv..så tragiskt..men det är kluvet..man både vill och inte..

    Min gråjako är nu 17 år,vi har haft honom sen han var 3 månader..han har växt upp med barnen..
    fast det är ingen som direkt gillar honom..förutom jag då...

    SvaraRadera
  3. Här kommer en kram från mig just bara för att du är du..Kram Susanne

    SvaraRadera
  4. Min äldsta fyller snart 14 så det är ett tag kvar till hon flyttar hemifrån...längtar inte dit om jag säger så!

    Kram Annica

    SvaraRadera
  5. Hej=)

    ja de små blir stora så naturligt men ändock jobbigt men det blir bättre efter ett tag kan jag trösta dig med, det blev det för mig när jag släppte iväg min till USA på ett helt år!

    Kram Annica.

    SvaraRadera

Jag blir så glad om du lämnar ett avtryck