Det var ett tag sedan jag bloggade, skäms på mig. Nu är det ju så att jag har haft fullt upp både jobb mässigt och hemma vid. Jag har på sistone jobbat mycket i butiken på jobbet (den fysiska), vi har dragit i gång en stor rea och massor med varor måste plockas fram för att ge plats för det nya. Man är rätt slut då man kommer hem och har inte så mycket ork för annat.
Sedan har det varit nedräkning för att maken skall komma hem och hålla tummarna för att det inte blir längre än utsatt tid. Han har kommit hem, tänk han har varit borta från hemmet i 2,5 månader.
Han kom bara inför dörren så stod det både barn och barnbarn och väntade på att få träffa honom, så det var bara att dela med sig. Whilliam kom med foto på sig och farfar å sa att han längtat efter farfar. De lekte tillsammans och hade massor att prata om, Whilliam åt inte ens sitt godis han fått, bara han fick vara med sin farfar.
Söndag kväll hämtade vi hem makens nya mc och på måndagen då jag hade tagit ledigt så åkte vi runt på småvägar, kringelkrokvägar, lervägar ja vi tog alla vägar som var bökiga för att prova mc och njuta av att vara tillsammans. Ja å så var vi och köpte mig ett mc ställ så nu skall bara bootsen inhandlas. Tyvärr så fanns skinnstället inte den i vitt så det fick bli svart. Nu är jag rustad för många åkturer bara maken, mc och jag. Nu återstår det att se om jag hinner blogga mer nu eller om jag kommer att ta det lugnt ett tag till.
Hej!
SvaraRaderaHärligt att din man äntligen är hemma. Så skönt för dig. Har inte heller bloggat mkt på sistånde. Haft en del bekymmer. Har inte jobbat på 3 månader pga en som vi anlitade till att sälja konferenser och ha hand om personal å sånt. Det skar sig totalt. Hon tror att hon äger stället, helt sjukt vilka grejer hon gjort... allt för att bli av med mig så att hon kan härja fritt. Sorgligt när jag lagt ned all tid på min mammas å pappas företag.. har aldrig blivit så kränkt och illa behandlad i mitt liv... har fått ett nytt jobb men känns inte bra eftersom mitt jobb har varit mitt i hela mitt liv. Min mamma vill ha henne kvar så.... men jag kommer aldrig säga upp mig iaf. När hon försvinner så kanske allt blir bra igen och jag kan hitta någon annan mer "normal" person. Ha det riktigt bra och ni får köra försiktigt med motorcykeln.. Kram
Kikar in ..nej det är inte tiden räcker till..Känner att jag själv just nu är riktigt dålig på att blogga...Mc så härligt..Kram
SvaraRadera